I helgen bar det av till Orust och Stocken. Jag, hustrun och två döttrar hade hyrt en stuga på Stockens Camping och väl där lyckades jag få till en 3-timmarspaddling tillsammans med min paddlande 14-åriga dotter. Vi hyrde varsin PE-kajak hos Orust kajak, jag embarkerade en Boréal Design Muktuk – en lillasyster till Inukshuk – och dottern en Current Design Squamish.

Själva paddleturen finns inte så mycket att orda om mer än att det var gudomligt paddelväder - soligt och varmt och mycket lite vind. Händelselöst men väldigt avslappnat med andra ord. Dottern är ju mer newbie än jag men verkade komma ganska väl överens med sin Squamish även om hon tycker bättre om de NDK Explorer LW som hon har paddlat tidigare.

Och för mig var det en ny erfarenhet med Feathercrafts rodersystem med glidande pedaler. Inte riktigt my piece of cake... kajaken var ju väldigt lättmanövrerad, är ju en tämligen rund och kort liten skapelse med en längd på 487 cm och en bredd på hela 60,3 cm. Tung på land med en vikt på 27 kilo, men lätt i vattnet. Och kajaken uppförde sig väldigt fint i den sjö som vi råkade ut för - inte skapad av vädergudarna utan av förbifarande motorbåtsterrorister. Och dom fanns det gott om (det var lugnare att paddla i april).

Boréal har ju en mycket bra finnish på sina plastkajaker och däcket ser nästan ut som en glasfibervariant. Den var oerhört bekväm i sits och pedalerna var föredömligt lätta att reglera även ute på vattnet. Jag kan tänka att sittbrunnssargen är lite för hög för att vara bra vid roll och sculling, även om jag inte försökte mig på dessa övningar nu (det var för kort hyrtid för att inte förflytta sig - paus vid sandstrand med tillhörande plask och lek får bli när jag har en heldag). Men att paddla den utan roder som Orust Kajak skriver på sin hemsida är nog en sanning med modifikation. Vi hade nästan ingen vind alls, men med rodret på akterdäck så lovade den rakt upp mot den lilla vind som fanns direkt. Kursstabiliteten utan roder var lika med noll, med rodret gick den ju dock hur rakt som helst. Och någon nämvärd effekt på att luta kajaken märkte jag inte av heller.

Men roder är nog inte riktigt min sak. Trots mina få kajaktimmar så har jag tydligen redan lagt mig till med den roderlöses teknik - skall man åt styrbord trycker man mer med babords fot på fotstödet. Men det är inte att rekomendera med en roderkajak utan fasta fotstöd kan jag berätta... mer än en gång kom jag åt fel håll trots att jag mycket väl vet att jag med denna roderlösning skall trycka på styrbords pedal om jag skall åt styrbord. Nu finns det ju andra rodersystem så jag skall inte såga allt på ett bräde, men... njae...

Kvällen avslutades med iskallt Rosévin uppe på hyrstugans veranda där vi satt och såg solen gå ner över Stocken.

”Arbete är det mest fantastiska som finns här i världen, så vi bör alltid spara en del till morgondagen”
– Don Herrold

Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,
imorgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
imorgon är den andra.