En synnerligen dum vattenpump i vår bil har ställt in årets Stockträff för min del. Tanken var att jag och lilltjejen, 7 år, skulle åkt upp till Stocken och paddlat K2:a, tältat, grillat, fiskat och så vidare. Men en vattenpump som låter som en stenkross är inget att lita på när man skall köra några mil.

Sedan har jag fått vänliga erbjudanden om skjuts, men eftersom jag ändå skulle varit tvungen att åka hem redan på lördagskvällen pga andra åtaganden så har jag tackat nej till detta. Känner inte heller för kollektivtrafiken med tält, grill, fiskeutrustning, ombyten etc samt en 7-åring. Lat kanske? Ja, då är det väl så...

Så det lär väl bli Liseberg och Flumeride istället eftersom lilltjejen hade bespetsat sig på att göra något roligt med pappa. Det kan säkert bli trevligt, men det är ju en helt annan grej. Och jag vet ju vilken av aktiviteterna jag hade föredragit. Nåväl, det kommer väl fler tillfällen.

Lördagen bjöd på ett strålande fint sensommarväder och jag rymde från målning och andra tråkiga måsten för några timmar. Cykeln ut till Önnered och ut med kajaken och testa nya paddeln. Read More...

Har uppgraderat från min begagnade uthyrningspaddel (TNP) som följde med när jag köpte kajaken. Escape hade en liten rea i helgen och där fanns en säger en paddel till salu. Kanske inte min drömpaddel, men för 950 kronor (Ordinarie pris 1900 kr) får man inte vara för fin i kanten. Ainsworth K106 Racing heter nyförvärvet… delningsbar med två vinklingslägen, 0° och 60°. Det är klart att en lätt Werner med böjt skaft hade varit kul, men tyvärr anser inte Sara och Johan att de behöver rea ut dessa.

Ja, jag har varit tämligen fåordig på den här sidan. Och i år har jag kört en variant som kanske inte är så vanlig om man ser till hur en del andra bloggar med bärbara datorer och/eller mobiltelefoner från stranden, campingen, vildmarken etc etc. Jag har haft fem veckors sammanhängande semester (den längsta på 28 år) där jag i princip varit offline hela tiden. Jag var tvungen att fixa lite räkningar etc med hjälp av datorn, men annars har jag varit så gott som icke uppkopplad hela tiden. Riktigt skönt! Read More...

På Nationaldagen hyrde vi en familjepråm, en albatross – och med hustrun i främre hålet, lilltjejen i mitten, och undertecknad längst bak paddlade vi ut från Önnered, medförande livsviktiga tillbehör för en familjepaddling med mindre barn. Dvs Saft, Ballerinakex, hink och spade, krabbspö etc etc. Väl medveten om att detta skulle bli en dag av mer badande än paddlande brydde jag mig inte ens om att ta på sittbrunnskapellet. Read More...

Igår söndag blev vi med oplanerad barnvakt varpå jag och hustrun drog till Önnered och plockade fram min kajak samt hyrde en röd Aquanaut Club över dagen åt hustrun. Read More...

Efter ett mycket långt uppehåll i kajakpaddlandet så bröts detta tillstånd äntligen i går. Bara lite kortpaddling, men ändå!

Escape hade demohelg och jag lyckades frigöra mig från gräsklippning, pinnräfsning, träimprengering, kompostvändning och andra sysslor som den uppvaknande trädgården inbjuder till. Så jag och lilltjejen tog oss ut till Önnered för att försöka komma ut på vattnet. Och försöka var verkligen rätt ord - tjo vad mycket folk det var. Så mycket folk har jag aldrig sett nere på kajakbryggan på en och samma gång. Men efter att ha placerat tösen i tryggt förvar tillsammans med andra kajakmänniskor och en glass fick jag till sist tag i en Nordkapp som jag fick paddlat runt några öar med.

Oerhört skönt att komma ut på vattnet och det strålande vädret gjorde ju inte saken sämre. Jag hade tänkt prova Rockpool Alaw igen, men det verkade omöjligt om man inte ställde sig på kö och vaktade sin plats. Tar det vid ett annat tillfälle…

Dock så tog jag och tösen en liten tur i en Triton K2 - lilla fröken var paddellös vilket brukar underlätta manövreringen avsevärt. Jag hade alltså ingen reservpaddel utan en reservpaddlare… Men hon njöt i fulla drag ändå.

Min kajakkamera har en något större dotter ”lånat” så jag fick nöja mig med en tafflig mobil-bild från tillfället - men bättre än ingenting (det är ju detta som är mobilkamerornas stora fördel framför andra, bättre, kameror - de är nästan alltid med...)





Uppdatering 080421, kl 14:42:

Men det fanns ju andra vid bryggan som hade kamera med sig och som har haft vänligheten att dela med sig.

Ja, förhoppningsvis har vi sett den sista snön på den här sidan midsommar nu. Solen börjar ju faktiskt värma riktigt gott och i går åkte vinterdäcken äntligen av bilen.

Jag har fortfarande inte kommit ut på böljan, men en lite kajakrelaterad nyhet finns ändå från min enkla horisont. Något som förhoppningsvis skall göra det lite lättare att ta sig ut under de dagar när det är kyligare i vattnet. För att vara lite tydligare så har jag blivit med våtdräkt. Sådana trevliga saker kan nämligen dyka upp när man fyller år.



Så nu blir det till att lika neopren-säl!

Det är otrevligt torrt just nu… ja, inte i naturen kanske, men i paddelsjälen. Jag har inte lyckats komma loss från vardagen för att blöta ner kajaken på ett bra tag, och det ser illa ut framledes också. Det är föräldramöten och skjutsande till fotbollsträning, ”måste-bestyr” i hemmet och trädgården med mera med mera.

I helgen var jag i alla fall ute och tittade till gråstenen. Escape hade höstmarknad men där var ganska stilla och tomt när vi var där. Vädret gjorde väl att ”de riktiga paddlarna” var ute på sjön. Någon som jag tyvärr inte hann mellan fotbollsträning och gräsklippning.

På Escape beskådade jag i alla fall en glittrande ny svart Alaw Bach med reverserad skädda som gav ett visst sug i vill-ha-tarmen. Fast jag skulle nog helst införskaffa den vanliga Alaw:en med högre fördäck. Men skäddan – det är frågan om den behövs eller ej. När jag var ute på Stockenträffen behövde jag i alla fall min skädda på Aquanauten. Hur Rockpoolarna uppför sig i samma hårda sidvind har jag inte hunnit med att testa. Om man slipper skäddan är det ju en sak mindre som kan gå sönder, och det gillar jag. Samtidigt är jag inte säker på att jag är paddlare att klara av hanteringen under sådana förhållanden som det bjöds på där, denna blåsiga augustihelg. Måste försöka få pröva…
Ni som är lockade av Rockpools Alaw Bach, missa inte Eriks försäljning! Om ni står ut med färgsättningen vill säga!

Något mer som lockade var Johans Werner-paddel som kostade någonstans över 5000:-. I jämförelse med min vattenspade vägde den egentligen inget alls! Men priset…

Och så vill jag ha en torrdräkt! I och för sig så är det inte kallare än +13°C i vattnet än, men kallare lär det bli och vintern är en underbar paddelsäsong. Måste försöka hitta en fetare plånbok.

Det blev inget paddlat alls i helgen, trots att vädret (och jag själv) egentligen ville helt annorlunda, men det blev lite samvaro med kajakpaddlare ändå. Det var namngivningsfest för Elda på lördagskvällen, förlagd vid sötvattenhålan Sisjön. En plats som sommartid oftast är överbefolkad av gapiga Mölndalsbor som badar, spelar musik och så vidare. Nu är det dock eftersäsong så det var riktigt fint och en hel del av Escapemaffian med släktingar och vänner mötte upp till en välordnad grillfest med maestro Peter som förstekock. Ett uppdrag han skötte med den äran. Vädret bjöd på några droppar regn, men i stort var det en mycket fin kväll i trevligt sällskap. Bilder finns här.

Carpe diem, fånga dagen… ja, inte riktigt dagen, men man får försöka fånga de små stunderna också. Jag tillhörde ju inte skaran som kunde besöka Rävholmsträffen i helgen, det var för mycket inplanerat med fotbollsskola, sotning av pelletspanna med mera. Men när lilltjejen åkte hem till en kompis för att leka några timmar samtidigt som övriga familjen skulle göra stadens centrum, passade jag snabbt som ögat på att ta mig ut till Önnered och få mig en liten sväng i det soliga men blåsiga vädret. Man kan ladda sina batterier även med två timmars paddling.



Så ut runt Knarrholmen och utsidan Stora Rösö, in vid Fiskebäck, Alberts kanal och ut mellan Rösöarna och in till Önnered igen var min lilla paddelhelg. Och lagom till jag gick iland så kom gråvädret in från sydväst. Man får vara glad för det lilla!



Kan även nämna att vattentemperaturen i havet börjar sjunka. 14,5°C visade termometern…

Ett litet enkelt bildspel med blandade bilder från Stocken.

Vi åkte upp till Stocken i fredags - vid helt fel tillfälle visade det sig. En trafikolycka på E6:an gjorde att färden upp tog närmare 2,5 timmar mot beräknade 1 timme. Så Freyas och Dubsides uppvisning missade vi totalt. Då satt vi i en stillasittande kö på motorvägen. Surt!



Men årets upplaga av Stockenträffen var en ganska blåsig historia. Första natten var jag uppe fyra gånger för att slå ner tältpinnar som slets loss i den hårda vinden. Till hundens stora rädsla där han försökte sova i förtältet - läskigt när förtältet lägger sig över en just som man somnat…

Och för min del blev det väl inte så mycket paddlat som jag hade önskat, dels för att jag inte är någon hejare på högsjöpaddling ännu och dels för att jag hade familjen med mig - det ställer lite andra krav på tillvaron när man förutom att vara paddlare även är småbarns- och tonårsförälder och make. Och husse. Vi hade det bra, men de gånger när jag försökte paddla ut med mina tonårsdöttrar så kom vi inte så långt - den olastade Romany lågvolym som vi fick låna visade sig vara rejält fallgirig när vi kom ut i hamnbassängen vid Stocken varpå de gled i väg som en smörklick i en stekpanna ner mot klipporna, en gång fick jag göra en tjurrusning med min kajak för att lägga mig emellan klippan och Romanyn och leka fender. Det är i sådana lägen man är glad att man har en begagnad plastkajak…

Vi gjorde ett försök med att i brist på lämplig vikt fylla i några liter vatten i främre lastutrymmet och då fungerade det bättre, om än något skvalpigt. Men paddellusten för döttrarna försvann med den ovana bristen på manövrerbarhet, så det blev inga längre turer.



Jag fick i alla fall paddlat över till Gullhomen på söndagen innan vi skulle hem till gräsklippning och annat som behövde fixas hemma. Men dessförinnan hade vi beskådat rolltävlingen och varit på grillfesten och döttrarna hade även testat lite av Dubsides reptrick. Dock testade vi inte hans morgongymnastik; gå på lina…

Lite tjöt och prat med trevliga människor hann vi naturligtvis med och det är alltid trevligt. Men den ickepaddlande delen av familjen tyckte att det hela var jobbigt på grund av den ständiga blåsten. Så mycket att skriva om blir det inte av den här helgen, men lite bilder kan man ju alltid lägga ut...









Uppdatering: Bildspel finns här.

I all hast: i går kväll var jag med på en kurs med ”mannen, myten och legenden” och tillika ”gurun” Dubside ute hos Escape i Önnered. Först en presentation där gick vi igenom vilka vi var och vad vi ville ha ut med kursen, det var en blandad grupp med varierande paddelkunskap som hade mött upp ute vid Önnereds brygga. Och passande nog hade vädret den goda smaken att övergå från dagens gråkalla regnande till en solig och fin kväll.



Efter stretching paddlade vi ut till sydvästsidan av Lilla Rösö där Dubside först demonstrerade i sin egen kajak och därefter individuellt stående i vattnet bredvid. När han var upptagen med någon annan så fick vi träna parvis, bägge i kajak.





Själv kämpade jag på med sculling, balance brace, standardroll och avslutningsvis shotgun-roll. Alla lyckades till slut, dock kan jag ju inte säga att de sitter. Men den teoretiska kunskapen är i alla fall på en såpass hög nivå att jag utan vidare kan fortsätta träna själv. Dock får jag nog behålla mitt alias "Subside" ett tag till…



Dubside är en underhållande och trevlig figur som trots att han är "en av de bästa" ändå inte sätter näsan i vädret på något vis. Efter fyra timmars kurs var man ganska mör och eftersom jag körde enbart våtdräkt (utan ärmar) var jag även ganska kall - så det fick bli en rask paddling in för att få upp värmen. Avslutningsvis så demonstrerade Dubside en session med Qajaasaarneq på Escapes vindsvåning. Allt ser så lätt ut… Det kommer att vara kurser i Qajaasaarneq på Stockenträffen i helgen, gå och se på dem om ni får tillfälle.

Även om ledigheten är slut så skall väl inte det goda livet vara det (hemska tanke om man bara kan leva gott 4 veckor varje år). Men jag har anmält mig till en Roll- och teknikkurs med Dubside när han kommer till Escape och Önnered. Så får vi se om han kan hjälpa mig att avancera från subside-stadiet till en med en åtminstone hjälpligt fungerande roll (nu är det kanske max hälften av gångerna som det funkar; blir lite av ofrivillig pusilluni paarneq av det hela). Hur som helst blir det kul att få se en sådan här legend in action for real.

Och ett par dagar efter åker jag till Stockenträffen. Hoppas på lite roligare väder än vad som blev avslutningen förra året då det formligen ösregnade. Inte kul med ett lerigt, drypande tält att ta hand om. Dubside dyker ju upp även där med Qajaasaarneq, och även Freya gör väl en repris på sitt uppträdande och sina kurser från förra året. Väl mött!

Ja, eftersom min semester tog slut och jag började jobba igen förra veckan så kom naturligtvis det fina vädret. Så på onsdagseftermiddagen tog jag cykeln från Göteborgs centrum och trampade mig ut till Önnered där min kajak låg klar på bryggan eftersom äldsta dottern hade tagit sig en tur ut och varit ute och badat.



Så trots avsaknad av lämpligare paddlingklädsel så äntrade jag kajaken och stack ut några timmar i den soliga men blåsiga skärgården. Det räckte att komma utanför de innersta öarna för att få lite surf. En lisa för själen efter att ha suttit på kontoret och blängt ut på det fina vädret. Man fick passa sig lite för motobåtsmarodörer, det gick tillräcklig sjögång för mig ändå utan att behöva deras hjälp. Jag kände inte speciellt för att slå runt i kontorskläder och utan någon annan vattensäkring för mobil etc än en plastpåse. Men det gick bra. Så jag var nöjd och trött när jag cyklade den dryga milen hem på kvällen (mycket cyklande den här dagen).



Fredag eftermiddag tog jag ledigt och åkte hem och ställde cykeln, varpå hustrun, minstingen och jag drog ut till Önnered igen. Hustrun tog min kajak och jag och minstingen hyrde oss en K2:a, en NDK Triton och vi tog oss ut en bit runt skärgården. Dock var det kvar en del av blåsten och vågorna vilket gjorde att jag fick kämpa på ganska mycket som enda paddlare i K2:an (ja, lilltjejen hade en paddel, men den gjorde kanske inte så värst mycket nytta). Jag fick rejält med mjölksyra när jag skulle få Tritonen att gira mot vinden. Så efter någon timme gick vi iland och ägnade oss åt solbad och klipphoppning. Jag tror säkert att Tritonen kan vara en rolig upplevelse, men den kräver nog då två paddlare om det blåser eller går sjö.







Söndag så hade Escape demodag, varpå jag och Bella tog oss några timmar där jag testade hela Rockpoolsortimentet och dessutom NDK Greenlander Pro. Nu fick man testa varje kajak i 20 minuter så det var ju ut till vikarna vid Stora Rösö och tillbaka, men det var ändå väldigt kul att känna på de olika kajakerna.



Först ut för min del var Rockpool Menai 18, en stor expeditionskajak som ändå kändes som en lättmanövrerad och följsam kajak. Den var en trevlig bekantskap som jag fann mig väl tillrätta med, kändes inte alls så stor som den faktiskt är. Riktningsstabil och ändå lättsvängd. Fullastad blir den naturligtvis mer slagskepp, men det är ju ganska passande med att en kajak har två skepnader som fungerar för respektive ändamål. Menai:en är den enda av Rockpoolkajakerna som har en utfällbar skädda. Den har reverserad vireriktning vilket lär minska risken för vireproblem dramatiskt. En mycket trevlig kajak som jag absolut skulle kunna tänka mig - det är bara prislappen som ställer till den, den tangerar 30000 pengar vilket ju är ganska mycket.


Bella i en Romany LV och med egentillverkad träspade.



Rockpools Alaw var en speciell upplevelse - otroligt bekväm sittställning där man inte sitter så mycket i "grodställning" som vanligt, mycket välbalanserad och även den både riktningsstabil och samtidigt lättsvängd. Bara man lutar kajaken lite så svänger den på en femöring. Och denna kajak visade sig vara ytterligare en som jag trivdes väldigt bra i och mycket väl skulle kunna tänka mig när det blir dags att uppdaterna någon gång i framtiden.



Alaw Bach:en är ju i princip samma kajak fast med lägre däck vid sittbrunnen. Detta gör att den känns mindre än Alaw, trots i övrigt identiska mått. Bachen fick agera roll-leksak både för mig och Bella, får erkänna att hon lyckades och jag lyckades nästan. Hoppas att Dubside kan hjälpa mig med den sista finslipningen så att jag inte behöver skämmas inför mina barn…
[Annars blir det "Subside"; sjunka till botten; avsätta sig som bottensats…]
Bach:en är ju också en väldigt trevlig kajak - dock sitter jag bekvämare i Alaw:en så skulle de stå mellan dessa två så väljer jag nog Alaw. Men det får bli fler provpaddlingar innan jag vet säkert, de är ändå väldigt lika.





Sista kajak ut för min den var då Greenlander Pro. Den var rolig! Hårda slag gjorde den ganska vinglig initialt, men den la sig stabilt på nästa slag och kändes inte otrevligt rank på minsta vis. Snabb som attan och otroligt lättsvängd var den en trevligare bekantskap än vad jag hade väntat mig. Inte för att jag hade några speciella förutfattade meningar, men jag har aldrig känt på en slik skrovform förut. Verkligen en kul kajak! Kanske lite jobbigare än Rockpoolarna om man skall långt i en viss riktning, den var mycket mer lekfull och ville gärna gå åt sitt eget håll, något som dock var väldigt lätt att korrigera. Jacub som har bokat det exemplaret som jag testade kommer säkerligen att få mycket kul med sin nya kajak! Kanske skulle vara något… "How many kayaks does one man need? Just one more!" (Hej Erik och Pia - så sant så sant!).

Jag har varit mer eller mindre offline under en månad, dels beroende på att jag befann mig på annan ort där vare sig bredband eller dator fanns tillgängligt - helt självvalt. Dels beroende på att när jag återkom från nämda ort så hade mitt modem hemma passat på att avlida. Och det blev inte högprioriterat att åtgärda. Så det får vara min ursäkt till Erik…




Nåväl - sommarvädret hittills är väl ganska uttjatat. Kallt och regnigt i stora delar av landet. Men när vi drog iväg till skåneland så fick min Aquanaut följa med på biltaket. Några längre turer blev det inte – som vanligt när det gäller mig, men detta att ha med kajaken på biltaket var i sig en ny erfarenhet. Lite speciellt eftersom familjen hade åkt i väg med vår (takräckeslösa) bil en vecka i förväg och jag skulle följa efter i en hyrbil som jag inte visste vad det skulle vara för modell förrän klockan 18 kvällen innan jag skulle åka. Så på vinst och förlust köpte jag ett biltema-räcke i universalmodell som jag hoppades skulle passa hyrbilen och förhoppningsvis även vår bil i Skåne. Det sista var iof inte livsviktigt, där skulle jag ha mer tid att hitta ett som passade om det skulle varit omöjligt att få på det. Men Biltemaräcket passade både hyr-Saaben och vår Toyota. Passade och passade, men någorlunda. Jag surrade även räcket i railsen när jag åkte ner eftersom fästena såg ut som att de skulle kunna böjas för hand av vår 6-åring. Men de höll…



Det dåliga vädret är ju redan avhandlat, men några svängar ner till stranden i Olseröd gjorde att det var väl värt att jobba sig med att ta med "gråstenen". Inte minst för att hela familjen fick testa - utom minstingen som fick nöja sig med att sitta grensle och surfa med far!



Men 17-åringen gav sig ut i rejäla vågor för att vara första gången i kajak…



…och även hustrun och övriga döttrar var ute i vår eminenta badleksak (här nedan plåtat tillsammans med minstingens motsvarighet).



I övrigt bjöd skåneland på bad i Forsakar, besök på Backåkra, Ale Stenar med mera…







Utöver Skåneresan var det bara ordinarie paddlande från Önnered som blev av under semestern - ett vardagsrum med tapetseringsbehov kom emellan. Men 15-åringen får paddla desto mer - hon sommarjobbar på Escape kajakcenter och var t ex i Apelviken och surfade i går.

I onsdags gjorde jag, hustrun och lilltösen en liten provrunda i en K2:a - en Albatross. Detta var bara en oplanerad liten sväng runt de närmaste kobbarna men det var premiärtur både för hustrun och lilltösen. Premiär i kajak överhuvudtaget. Nu är ju Albatrossen en stor bred pråm där man nästan kan dansa salsa på däcket utan att den rör sig, men det var ändå en paddelbar farkost som vi fick plats i allihopa. Nu var vi bara ute i en halvtimme, men det blev ändå upptakten till att vi bokade en K1:a för hustrun på söndagen när lilltösen skulle vara hos morfar.



Så söndag morgon plockade vi fram en vit Rockpool Alaw Bach ur Escapes hyresflotta och själv tog jag naturligtvis min Aquanaut. Hustrun fick prova lite fram och tillbaka, hit och dit för att känna på hur man manövrerar, och eftersom det var en stilla dag med spegelblankt vatten så paddlade vi snart ut ur de innersta vikarna. Och hustrun fann sig väl tillrätta - visst kan man se nybörjaren i paddeltagen, men hon lärde sig snabbt att paddla den roder- och skäddafria kajaken. Viss oro infann sig när de första svallvågorna från motorbåtsterroristerna gjorde entré men när hustrun väl insett att det bara är att "guppa med" och att man inte per automatik slår runt så utgjorde de inte heller några större problem.



Vi paddlade ut vid Stora Rösö, över till och runt Stora och lilla Förö, rundade Lilla Sjöholmen och upp till nordspetsen av Franholmen. Inte någon jättelång tur, men en god början för en nybörjare. På Franholmen gick vi iland, lunchade, badade och solade. Temperaturen var hög både i vattnet och i luften så det var en tämligen het dag på klippan. Jag smet ut på egen hand en stund i Alaw Bachen som jag inte har testat förut. Nu blev det en för kort sväng för att kunna säga så mycket om den, speciellt som jag inte justerade om fotplattan till min benlängd - men så pass kan jag säga att det känns direkt att det är en lekfull och livlig krabat, som jag gärna skall ta och testa lite mer ingående.



Efter vårt strandhugg låg vi mest och trixade mellan kobbar och skär och strök efter stränder och öar. På det hela taget hade vi en underbart fin och varm dag i skärgården.





Man måste ju ha paddelskor som i färg matchar sin kajak…

Lördagen var en stressig dag fram till runt 15-snåret, med fotbollsskola och skjutsande till jobb och lekkamrater etc etc. Men vid ca 15.30 gled jag ensam ut från Önnered för att ladda mina batterier. Tiden medgav ingen längre tur men att glida mellan de närmsta öarna och träna olika styrtag och allmän manövrering är inte fy skam det heller.





Sedan svängde jag in till bryggan igen och anslöt en stund med Escapemaffian som hade personalpaddling för att prova nya kajaker. Och min dotter som numera ingår i personalstyrkan genom sitt sommarjobb var också med.
Hon körde tämligen omgående sina två första rollar i saltvatten utomhus.








Och det är inte var dag man ser gravida kvinnor i 9:e månaden byta kajak med en kompis mitt ute på vattnet. Men det var vad Sara ägnade sig åt trots att det bara är lite drygt en vecka kvar…


Här byter Sara och Mattias kajaker…


…och här byter hon med Kalle.

Ja, efter någon timma här så paddlar jag in för att tända grillen i trädgården och Escaparna gjorde något liknande fast ute på en holme där de övernattade. Men det är en annan historia, som jag inte kan redovisa.

En liten annons på Escapes forum fick mig att göra en snabb affär i helgen. Jakub sålde ett Hiko Vanguard standard neoprenkapell som var i fel storlek för honom, för det facila priset av fyrahundra pengar.



Jag har ju hittills nöjt mig med det begagnade Palm cordurakapell som har tjänstgjort i uthyrningen och som fick pensioneras därifrån när jag köpte min kajak (som ju också har misshandlats i uthyrningen en säsong).

Cordurakapell är ju bekvämt luftiga på sommaren, och man behöver aldrig vara rädd att fastna vid en eventuell kapsejsning. Men de släpper samtidigt in mer eller mindre hela havet om man skulle låta det få för mycket närkontakt med det blöta elementet. Så därför har jag funderat och planerat kring neoprenkapell och tänkte köpa mig ett sådant. Lutade åt det nya Phoenix-kapellet, men det kostar nytt mer än dubbelt så mycket som Jakubs begagnade. Och det var inte använt så många gånger - det ser så gott som helt nytt ut och efter en snabb kontroll att det även gick att få om min midja samt passade sittbrunnsöppningen så var det inte något mer att fundera över.

Jag har ju en bit kvar innan utrustningsmängden når upp till Eriks nivåer, men man får ju börja någonstans! Nu har jag i alla fall ett likadant (?) kapell som Erik

I fredags kom dottern hem med sitt senaste slöjdalster. En västergrönländsk pagaj - alltså en eskimåpaddel. Den vägde in på 1200 gram och fick stå och vänta ända till söndag middag innan den fick smaka saltvatten. Men trots gråväder och ganska mycket vind så tog vi en liten tur runt de närmsta öarna utanför Önnered.
Första halvan av tiden fick naturligtvis byggaren själv testa sitt alster och efter kaffepaus bytte vi paddel så även jag fick känna på den. Den fungerade fint såtillvida att jag kom dit jag ville utan några större besvär - men man inser att det skall till en helt annan teknik än den som man har lärt sig. Så det blev en del skvättande och plaskande med paddeln ibland - inte den där smygande ljudlösa gången som "de som kan" brukar uppvisa när man möter dem ute i skärgården. Men det är nog snarast en teknikfråga.
Helst skulle väl nästa slöjdprojekt bli en kajak, men det går nog lite utanför vad man kan få önska sig att göra i grundskolan. Men jag tror att i sinom tid kommer hon nog på ett eller annat sätt att paddla runt i något Black Pearl-liknande. Kanske det får bli några andra kajaktyper innan dess, men målet för henne är absolut en liten tight självrollande sak som man mer eller mindre får klä på sig istället för att sätta sig i…

Dottern Bella satte sin första roll i fredags, på bassängkursens tredje lektion. Vilket förevigades av far…
http://homepage.mac.com/ihjorth/roll3.mov

På söndagen fick hon chans att hoppa i bassängen igen:
http://homepage.mac.com/ihjorth/bella_rolling.mov

Eftersom alla andra paddlare verkar lägga ut sina bilder mha Autoviewer så får ju inte jag vara sämre. Första försöket hittar ni här:
Kajak_070325

Ja, det var säsongens första tur för mig igår - andra turen för dottern som kom ut en gång i februari när jag var indisponibel. Eller rättare sagt upptagen med annat… (hon har förresten dessutom börjat på en bassängkurs för att jaga rollen).



Men det var en strålande morgon när vi klockan 9 på söndagen sjösatte kajakerna vid Önnereds brygga. Visst var det kylslaget till en början (hade faktiskt fått skrapa rutorna på bilen när vi skulle åka till hamnen) men när solen väl kommit upp en bit så värmde det gott. Det var ju en okristlig tid med tanke på sommartidsomställningen och att det är veckans enda möjlighet till sovmorgon, men väl ner i hamnen kändes det bättre. Förutom undertecknad och dottern så var även Jacub och Janne med i eskadern som gled ut ur Önnered med stävarna mot söder. Vi tog ingen lång tur denna dag - det var från början bestämt eftersom Jacub skulle vara iland igen vid 12-snåret. Men skärgården blir stor när man trixar mellan stenar och skär och man behöver inte ta sig långt från hamnen för att få sig en trevlig tur. Så vi gick ut söder om Långholmen ner mot Lilla Sjöholmen och runt Föröarna. Fikan intogs som vanligt på Stora Rösö, där Jacub lämnade oss andra för att ta sig iland. Övriga medlemmar satt kvar i solen ett tag till och njöt av livet för att sedan ta en liten tur upp mot Fiskebäck som ju är nästgårds - men sedan började det närma sig slutet på parkeringsbiljetten så vi fick pallra oss hemmåt. Men det var en lysande liten tur som vi fick.

Denna notis kommer upp lite sent pga att jag inte hade fått med mig disken där hemsidesfilerna ligger när jag lämnade kontoret för julledighet. Men det är sådant som händer.

Nåväl - den 28 december företog jag säsongens sista kajaktur. Det var en något disig morgon när jag och dottern körde ut till Önnered, men prognosen såg bra ut. Väl ute vid kajakcentret upptäckte jag att kajaken inte låg där jag lämnade den - inte så konstigt eftersom utrymmet nu var fyllt av vintersovande båtar. Men det var inget svårt att hitta den; eftersom där finns ett rent kajakskjul nere vid bryggan så är det ju första stället man tittar på och visst var det där den låg och tryckte. Dock var kapellet borta vilket var något irriterande. Visserligen var den uppkomna situationen lätt åtgärdad eftersom jag bara lånade ett annat kapell från uthyrningsflottans utrustning, men man vill ju ändå ha sina egna saker. Nåja - jag hyser ändå gott hopp om att det skall komma fram, saker brukar enligt uppgift inte bara försvinna på Escape...



Efter lite packande och grejande gled vi ut i den tysta hamnen där kanalen mellan Önnered och Fiskebäck låg som en spegel. Förmiddagsflanerande barnfamiljer som promenerade längs vattnet tittade storögt på oss när vi med lätta paddeltag tämligen ljudlöst gled ut mot öppet vatten. När vi kom utanför kanalen så låg vattnet fortfarande blankt och stilla. Tystnaden var snudd på total. En nästintill magisk känsla. Fåglarna hördes naturligtvis men annars var det tyysssst... ända tills någon marodör startade en motorsåg och/eller kompostkvarn ute på en av de närbelägna öarna. Tanken slog mig dock att hade det varit under sommarhalvåret så hade jag antagligen inte hört sågen. Det ljudet hade drunknat i oväsen från motorbåtar, badare, vattenskotrar etc etc.



Vi var ute och slöpaddlade i runt 3 timmar. Vi höll oss tämligen nära de vanliga vikarna runt Knarrholmen eftersom riktig vinterutrustning ännu inte har införskaffats. Så varma kläder inkl. vattentätt förpackat ombyte var hela utrustningen. Torrdräkter och annan lyx finns inte, och då känns det inte riktigt bra att vara för långt ut även om vattnet är för årstiden mycket varmt (enligt hörsägen ca 7-8 grader).



Sammanlagt såg vi 1 motorbåt, 2 fiskebåtar, 1 kustbevakare, 1 segeljolle och, inklusive våra egna, 5 kajaker. Kajakerna var m.a.o. i majoritet...
Det hela var en liten avslappad tur som bara var skön laddning av de egna batterierna. "Gud vad skönt det är idag" sa dottern ett flertal tillfällen - och det är inget dåligt betyg!

Jag har inte varit ute på vattnet någonting sedan Stocken. Dottern har dock varit med på Horisont Kajaks tjejträff tillsammans med Sara (Escape) och Pia (kajak.nu) och hade uppenbarligen väldigt roligt. Och så blev hon kär... Kärleken heter Skim Dex och är en kajak som säkerligen kommer att passa henne utmärkt när plånboken har vuxit till sig. Det finns både bilder och texter om tjejträffen dels på Escapes gallerisida samt på kajak.nu.

För egen del så bör det nog bli lite mer paddlat nästa säsong eftersom jag nu har reserverat en av Escapes hyreskajaker! Så nu blir jag ägare av en granitfärgad Valley Aquanaut RM (eller PE - hur man nu väljer att namnge den - men det står RM på dekalerna) - en kajak som jag hyrt ett par gånger under säsongen, senast när jag var på Stocken. Och det är en kajak med ungefär samma känsla som en glasfiberdito. Klart sportig och livlig om man jämför med många andra PE-kajaker på marknaden. Många av dessa är stora, rymliga, klumpiga och känns som mindre slagskepp som man får anstränga sig ordentligt med om man vill få dem att svänga utan roder etc. Finlirarna och rolltrollen tycker säkerligen att Aquanauten i plastversionen också är ganska klumpig, men för min begränsade erfarenhet så är den helt utmärkt...



Test av kajaken finns bland annat här:
http://www.canoecolorado.com/kayaking/valley/aquanautlv/

Mitt eget första sammanstrålande med kajaken finns nedtecknat här.

I år var det premiär för mig att besöka Stockenträffen under två dagar. Så i lördags slog jag och dottern upp tältet på Stockens Camping för att tillbringa helgen tillsammans med en massa andra kajaknördar. Först letade vi rätt på Sara och Johan från Escape, som hade med sig utlovade kajaker som vi fick disponera efter eget huvud. Väderprognoserna var ju inte allt för hoppfulla, men vi kan efter helgen konstatera att det ändå blev över förväntan för vår del. De besökare som hade hoppats på höga vågor och rockhoppning var väl besvikna, men så långt i utvecklingen har vare sig jag eller dottern nått ännu. Slätvatten utan för mycket regn är utmärkt för vår del. På lördagen kom det en rejäl åskskur, men då satt vi i tältet och åt lunch...

Vi slöpaddlade lite hit och dit under lördagen, jag i en grå Aquanaut PE och dottern i en gul Avocet PE. Inga längre sträckor, vi var mest ute och kände på kajakerna och övade upp lite kajakmuskler som tyvärr förtvinat under sommaren (så går det när man inte har egen kajak och det är fullbokat när man tänker hyra...) Vi hade det dock mycket trivsamt även om vi aldrig var långt borta från Stocken. Men vi beskådade eftermiddagens rolltävlingen från första parkett - dvs sittande i våra kajaker intill de tävlande. Något som fick dottern att börja fundera på kajaker i sådan minimal storlek att man mer klär på sig dem än att sätta sig i dem.


Neopreninuiten och tillika kajakacrobaten Freya


Johan försvarar Escapes ära i sin iögonfallande Rockpool. Kajaken är än mer iögonfallande i det här sammanhanget – de flesta andra tävlar i små tighta grönlandskajaker. Men Johan kom på en hedrande 3:e plats ändå. Vilket säger en hel del om Johans teknik och även om Rockpools egenskaper. Får även nämna att Sara också försvarade Escapes ära och kom på 1:a plats i damklassen. Dock var konkurrensen inte fullt så hård där med bara två deltagande (men vilka deltagare – både Sara och Pia är mycket duktiga!)


Dottern och kajakgurun Björn Thomasson tittar på tävlingen.


Och på kvällen var det grillat som gällde - den utlovade fisksoppan tog tidigt slut eftersom restaurangen tydligen inte hade räknat rätt. Lite dåligt - men det var inte mycket att göra något åt. Mätta blev vi. Mygg och knott föste in oss i tältet ganska tidigt, så vid 23-tiden knoppade vi in. Vi missade kanske en del roligt snack på efterfesterna, men det kändes ändå rätt att dra sig tillbaka.



Söndagen änrade jag en röd Aquanaut HV (PE) och dottern samma gula Avocet som dagen innan. Förmiddagen ägnades bland annat åt att först beskåda när Sara och Pia testade Björns Black Pearl, och tjejerna visade upp imponerande rollkunskaper även denna dag (de deltog bägge i rolltävlingen dagen innan). Och höjdpunkten för dottern var när hon under Saras (och naturligtvis Björns) överinseende fick lov att prova på den lilla svarta hon också.


Sara samlar mental kraft...


Here we go!





Sedan paddlade vi i lugn takt upp till Gullholmen för lite lunch. Något som vi borde ha gjort en lite snabbare paddling av - när vi på tillbakavägen hade en kvart kvar till Stocken kom regnet. Och det kom rejält. Så det var ett blött och lerigt tält som packades in i bilen tillsammans med dyngsura paddelkläder. Men det var ju tur att det kom först då.




Hemvägen bjöd sedan på milslånga bilköer eftersom Göteborg mer eller mindre dränktes av ovädret - men det är en annan historia. Vi var nöjda med helgen och dottern konstaterade att ”det här får vi göra till en tradition”.

Igår var jag och dottern uppe i Ljungskile och testade kajaker på Friluftsfrämjandets ambitiösa testcenter.

Det var lite djungelns lag som gällde - först till kajaken fick den... Men med siktet inställt på en viss kajak så brukade det gå att få sig en provtur.

Vissa återbördade man strax till bryggan efter att ha insett att den inte var något för mig - och andra paddlade man med en längre stund. Dock handlade det ju om max 20 min/kajak så det var ju bara "runt viken-paddling" som kom ifråga. Jag fick i alla fall tillfälle att testa flera för mig oprövade modeller, vilket var mycket roligt. Här var VKV, Skim, Hasle, Trapper, North Shore, Prijon mfl representerade. De flesta var utrustade med roder - något som jag inte direkt trivs med, men det fick ju gå. Desto mer intressant är det att fälla upp rodret där så är möjligt och sedan se om det går att manövrera kajaken ändå. En del är stört omöjliga att få någon rätsida på i roderlöst skick. Då kan man ju tänka hur det känns när rodret går sönder och man har några sjömil kvar... nej tack. Tilläggas bör att flera av kajakerna hade just roder som hängt sig, dvs de var omöjliga att fälla upp eller ner. Huruvida detta var lätt att fixa vet jag inte - jag gick bet under de här korta paddlingarna, och jag skulle inte vilja vara med om roder som fastnar i fel läge om man är ute till havs. Känner att jag inte har tillräckligt med balans för att gå akteröver för att studera felet närmare om kajaken ligger i vattnet.

Prijon Seayak var med på listan som jag provade - kändes väldigt stor även om den egentligen är mindre än många av de kajaker som jag har testat. Men den är ganska hög vilket gör att man sitter djupt, med hög reling. Annars var den väl ganska trivsam. Sittkomforten var absolut inget att klaga på. Säkert en bra expeditionskajak. Eller som alternativ för dem som inte har några större lekambitioner utan mera raktfram-paddling.

Och jag fick tillfälle att testa Tahe-kajaken Reval, och många klagade på att den var för rank.

Jag gillade den - om jag bara hade fått slippa rodret och fått en skädda istället... Men det var en livfull, lättmanövrerad kajak som tog svallvågor och andra roligheter som man kunde hitta där inne i Ljungskile på bästa tänkbara sätt. Helt klart en mycket prisvärd kajak ur den synvinkeln. Sedan fanns det inte riktigt tid att syna detaljarbetet så noga - så fort man kom iland så kom där någon annan hugad testare och började rycka i kajaken.

Men det hela var en rolig tillställning som kan rekommenderas alla som funderar över vilken kajak som är rätt för just dem. Alla märken finns ju inte representerade, men man har ändå en del olika att prova.

På söndag har Friluftsfrämjandets kajakcenter i Ljungskile testdag. Skall försöka komma åt att prova lite olika flytetyg då... Bland annat de ”berömda” Tahe-kajakerna... om möjlighet ges.