I lördags (den 27/5) var min dotter med på en grundkurs hos Escape. Och då passade far på att hyra sig en Aquanaut PE för att plaska runt i närområdet och sedan ansluta gruppen när det var dags för lunch. Så det var ingen långtur, utan mer teknikpaddlande runt de närmaste öarna. Aquanauten var den första plastkajak som jag har provat i saltvatten, de tidigare erfarenheterna inskränker sig till bassängövningar.

På Escape plockade Sara fram en helt ny, inplastad, Aquanaut. Granitfärgad och fri från alla repor. Till detta en Jazz Albatross-paddel, som nog är den dyraste och finaste paddel som jag har testat. Lätt och fin med justerbar vinkel och längd. Det blev till att hålla koll på stenar i vattenytan med en sådan dyrgrip i händerna...

Jag fann mig mycket väl tillfreds med den här kajaken. Den kändes kanske något lite trögare och stabilare än de som jag har testat tidigare, men det kan också vara något som fördomarna byggt upp - en plastkajak skall vara trögare och tråkigare... Men sanningen att säga så trivdes jag gott i kajaken. Om det är jag som har blivit lite säkrare och fått något bättre teknik eller om det vara kajakens utförande som spelade in vet jag inte, men den kändes trygg och stabil utan att för den skull vara pråmig. Att sittandes vända sig varvet runt i sittbrunnen var inga bekymmer ens för en stel gubbe på 40+.

Komforten i sittbrunnen var ypperlig - både den bekväma sitsen med inbyggd dyna och de justerbara knästöden var utmärkta för mig direkt med "fabriksinställningarna", jag satt som gjuten när jag ville det och ändå fanns det tillräckligt med plats för att röra på sig och sträcka ut benen när så önskades.

Skäddan - som är virejusterad - fick jag använda lite oftare än på t.ex. Explorern när jag skulle rakt fram under vind och sjö kranbalksvis – kan man tala om kranbalk när det handlar om kajak??? – men eftersom skäddareglaget satt perfekt placerat för mig (jag kunde ändra justeringen mitt under paddeltaget utan att släppa paddel eller ens stanna upp i draget) var det inga problem - och med skäddan nerfälld gick den som på räls. Kursstabiliteten kändes alltså lite sämre än Explorern men åtgärdades lätt med skäddan.

Kantningar med mera fungerade utmärkt och den svängde fint när så önskades. Att svänga tätt inpå strandkanter och stryka runt kobbar med mera gick mjukt och fint utan minsta ansträngning. Så manövrerbarheten var fullt godkänd för mina behov.

Kontentan av det hela är att jag tycker att den är en riktigt trevlig kajak som är en god kandidat för egen-ägande om man säger så. Det är möjligt att man växer ur den med utökad teknik - men för den ”vanlige paddlaren” tror jag att den kan räcka länge. Den har snygga linjer och är "lagom" i storlek - det ryms lätt (?) en packning för en till två veckorsturer, men mer än så är ju något som de flesta aldrig har användning för. Varför paddla runt i en farkost som rymmer en expeditionsutrustning om man ändå bara har med en termos kaffe och en inplastad dubbelmacka? Många kajaker man ser ute på helgerna ligger på tok för högt i vattnet.

Den skall testas lite hårdare när det har blivit ett par grader varmare i vattnet - våtdräkt till trots ville jag inte plurra den här dagen. 13 grader är iof inget problem, men heller ingen njutning. Och med min tämligen mediokra rollteknik så är det stor risk att jag istället för att snurra upp elegant får lämna sittbrunnen och försöka mig på flottören... Men även detta skall tränas i sommar.





Och dottern? Jodå - hon klarade av sin grundkurs med kamraträddningar och flottörräddning etc och verkade bli rejält biten av det hela - trots det 13-gradiga vattnet. Lätt blå i ansiktet kom hon i land med ett stort leende över ansiktet. Har börjat fundera över hur hon skall kunna få råd med en egen kajak. Kul!