I fredags kom dottern hem med sitt senaste slöjdalster. En västergrönländsk pagaj - alltså en eskimåpaddel. Den vägde in på 1200 gram och fick stå och vänta ända till söndag middag innan den fick smaka saltvatten. Men trots gråväder och ganska mycket vind så tog vi en liten tur runt de närmsta öarna utanför Önnered.
Första halvan av tiden fick naturligtvis byggaren själv testa sitt alster och efter kaffepaus bytte vi paddel så även jag fick känna på den. Den fungerade fint såtillvida att jag kom dit jag ville utan några större besvär - men man inser att det skall till en helt annan teknik än den som man har lärt sig. Så det blev en del skvättande och plaskande med paddeln ibland - inte den där smygande ljudlösa gången som "de som kan" brukar uppvisa när man möter dem ute i skärgården. Men det är nog snarast en teknikfråga.
Helst skulle väl nästa slöjdprojekt bli en kajak, men det går nog lite utanför vad man kan få önska sig att göra i grundskolan. Men jag tror att i sinom tid kommer hon nog på ett eller annat sätt att paddla runt i något Black Pearl-liknande. Kanske det får bli några andra kajaktyper innan dess, men målet för henne är absolut en liten tight självrollande sak som man mer eller mindre får klä på sig istället för att sätta sig i…