Under våren 2005 tog jag mina första, lätt nervösa, paddeltag i en kajak någonsin. Uj vad vingligt det var i början... Båtar och båtliv har jag ju sedan tidigare ganska stor vana vid, men detta var en ny upplevelse. En minimalistisk version av båtlivet. Ingen motor, inga segel, knappt något fribord... minimalt med vårrustning dessutom. De första helgerna på våren behöver inte ägnas åt den hamngemenskap som ”vanliga båtägare” brukar vara tvugna att ägna sig åt. Med kajak kommer du ut på vattnet efter att ha lagt max en halvdag på iordningställande på våren. Less is more - eller; det är inte mycket som kan krångla på ett järnspett! ;)

Det som man möjligen kan nämna som nackdel med en K1:a (enmanskajak) är just att den inte rymmer fler familjemedlemmar om man vill ut, men det är ju liksom inte det den är konstruerad för. Det finns ju kajaker med plats för fler, men de är istället snudd på omanövrerbara om man är ensam ombord. Jag har testat en K2:a med en 6-åring i främre sittbunnen, det gick jättebra så länge det var lugnt och ingen värre manövrering behövdes men i blåst och vid tillfällen när manövreringen behövdes var det inte kul. Det är svårt att säga till en 6-åring att bara paddla på höger sida när man inte kan skillnaden mellan höger och vänster… ;)

I oktober 2006 köpte jag en begagnad hyreskajak som hade gått en säsong hos Escape. Det blev min "gråsten" som vann över de andra som jag tittat på - jag är nu stolt ägare till en Valley Aquanaut RM, granitfärgad (den i mitt tycke snyggaste och mest praktiska färgen på kajaker gjorda i "hinkplast"; repor och smuts syns inte lika bra på en gråmellerad som på exempelvis en klargul).

Lite data:
Längd 521 cm, bredd 56 cm.
Vireskädda, 2 ovala luckor + en lite rund (”fikaskott”).

Första träffen med just denna kajak finns nedtecknat här.

Och här finns ett annat test av en likadan farkost:
http://www.canoecolorado.com/kayaking/valley/aquanautlv/